casco.blogg.se

Följ min resa med hästen Casco. Vi vet hur det är att få kämpa sig upp ifrån botten.

Det går framåt!

Kategori: Allmänt

Hittills har Casco mest gått i skogen sen förra återbesöket, vi har hoppat enstaka gånger, jag har valt att ta det ganska lugnt. Jag har nog inte riktigt smält alltingen en. Den 7 mars var vi i Grönskog och träffade veterinären Rasmus som även var med och kollade Casco i Ängelholm. Det var dax för nya blodprover och en check så att Casco kunde bli helt friskförklarad. Han var inte öm någonstans, böjprovet gick bra och han såg fin ut! Nu har vi fått klartecken att verkligen köra på. Blodprovssvaren fick vi här om dagen och det visade ytterst lite erlichia kvar men det är väldigt svårt att bli av med helt och hållet. Nu ska vi bara lägga upp träningen ihop med Madde sen är min plan att starta några klubbhoppningar och se vad han tycker om det. Jag hoppas det ska fungera men jag gråter inte blod om det inte gör det, det viktigaste för mig är att han är frisk och att vi kan få många fler år tillsammans! I höst ska Casco kollas igen, men fram tills dess är det bara jobba på! underbart!!

Första Besöket hos Jonas Tornell

Kategori: Allmänt

Den 10 Juni styrde vi bilen mot Ängelholm. Den känslan när man sitter i bilen och inte har någon aning om man kommer åka hem med besked om avlivning. Det var det ända jag hade i huvudet, allt jag ville var att min bästa vän skulle bli frisk. Jag vet att jag grät till och från dagligen 2 veckor innan vi åkte, det var så himla känslofyllt. Vi lastade ut Casco och möttes av otroligt trevliga vetrinärer. När Jonas började känna igenom Casco så var han öm i hela kroppen så han ville ta blodprover på Casco, och det skulle ta en vecka innan vi skulle få svar. Han var väldigt öm i ländryggen så dom skulle även göra ett ultraljud och kolla SI-leden. Därefter gjordes ett böjprov och det var hemskt, Jonas frågade en extra gång hur gammal Casco var, jag svarade 12 år. Han tyckte att Casco såg ut som en 25åring på böjprovet och då kände jag direkt att det var kört. Vi gick iväg för att longera honom och jag tackar gud, för där såg han ut som en 8åring. Alla kände lättnad. Ultraljudet visade inflammation i SI-leden, så den behandlades. Då gick tankarna runt, hur länge har han egentligen gått med dethär, Jonas valde att inte behandla några ben utan han ville se hur han svarade på enbart SI-leden. Han kollade även på Casco gamla bilder på atrosen och jag fick till svar att det var normala förändringar för en häst i hans ålder. Den chocken! Jag blev så förbannad för tidigare vetrinär menade nästan på att det var totalkört! Han skulle aldrig få hoppa utan bara bli skogshäst. Jonas sa att börja rid honom, träna och hoppa och kom tillbaka så ska vi kolla honom igen och även ta nya bilder! Det tog en vecka innan vi fick reda på att Casco hade höga blodvärden, då ville dom ta nya prover igen. Då fick vi reda på att Casco även hade erlichia. Han fick antibiotika i 5 dagar. Jag åkte därifrån med känslan det är för bra för att vara sant. För så kändes det , hoppet om att äntligen för börja träna och hoppa igen tändes på nytt! Vi åkte tillbaka 18 augusti och han var helt ren på böjprovet vilket typ aldrig har hänt! Nu var det bara att köra igång på riktigt! Det sjuka med allt är att Casco har blivit behandlad i sina framben hur många gånger som helst och ändå alltid varit lite knackig vid böjprov och Jonas rörde dom inte ens, så förmodligen mycket onödiga behandligar på dom stackars benen...

Vi fortsätter kämpa.

Kategori: Allmänt

Jag tänkte börja blogga lite igen efter lite mer en ett års uppehåll. Det sista inlägget handlade ju om att min motivation var tillbaka efter min blindtarmsoperation, men det tog inte speciellt lång tid innan vi upptäckte att jag var gravid. Jag red Casco fram till vecka 20 ungefär sen flyttade vi honom från sörvik till virkvarn där jag skulle få hjälp med ridningen. Det tog dock inte lång tid innan han började uppvisa hälta i ridningen. Jag misstänkte att han gjort sig något i hagen men även att han fick ledigt i några veckor så försvann inte hältan så vi begav oss ner till kliniken i kalmar för att göra en hältutredning. Den 19 December fick vi ett tråkigt besked. Casco hade fått artros i bägge kotlederna fram. Nu blev målet att få han att fungera som skogshäst. Jag började rida honom i mars och det fungerade bra fram till slutet på April, då blev han spänd vid uppsittning och hade kraftigt sadeltvång vid longering och han lyckades även skicka av mig. Min magkänsla sa att något var fel då han varit fri från sadeltvånget i ungefär 1 och ett halvt år. Vi bestämde oss ytterligare att åka till Kalmar igen den 6 maj, han såg rätt fin ut på longeringen men var lite halt vid böjprovet så han behandlades i en kotled. Han skulle nu vara lugn i 14 dagar sedan skulle Madde böja honom. Han var haltare då en innan behandling, vi blev helt förvirrade, och kände att vi måste testa nått annat så Madde tipsade oss om att åka till Jonas Tornell i Ängelholm, men det skriver jag om i nästa inlägg.

Motivationen är tillbaka!

Kategori: Allmänt

 
Nu är längtan stor. Det har nu gått ca. två veckor sen jag satt på hästryggen p.g.a min operation. En fast enligt läkaren helst två veckor till ska jag hålla mig ur sadeln. Innan jag blev dålig så kände jag att mina motivation till träning/tävling var på botten. Det kändes som att det inte spelade någon roll hur mycket jag tränade vi stod still, och folk ändrade aldrig uppfattning om min Casco. Det är tungt och jobbigt att höra att man borde skaffa en annan häst, att min häst är dum, svinig och bara allmänt jävlig. Dock har det gett mig mer kraft till att ge upp. Jag tänker kämpa!
 
Den kommande veckan nu tänker jag dra igång med longering och olika NH-övningar, dels för att mjuka upp Casco lite inför ridningen, alltså med tanke på sadeltvånget. Sen är han världens roligaste o jobba lös med, han är som min lilla hund. :)
 
Nu är motivationen tillbaka efter mitt lilla uppehåll och jag tänker satsa fullt ut nu. Speciellt lägga mycket tid på dressyren för det vet jag behövs, hoppa högt kan han de är bara vägen dit som är lite kämpig.
 
 
Tänker avsluta med att säga att Casco är mitt allt och märker jag att han inte vill tävla hoppning o.s.v så kommer vi sluta med det. Han är mitt allt och jag skulle offra mitt liv för honom!
 

Sadeltvång

Kategori: Allmänt

 

Sadeltvång är ett obehag som en häst eller ponny kan känna vid sadling och eventuellt också vid uppsittning.

Sadeltvång kan vara allt från milt: hästen trampar omkring och spänner sig vid sadling och uppsittning, till gravt: hästen reser sig eller faller ihop, skenar och skjuter rygg.

Orsakerna till sadeltvång kan vara många. Sadeln kanske inte är anpassad till hästen och är obekväm, sadelgjorden kanske dras åt för hårt. Hästen kan också ha blivit skrämd eller illa behandlad i samband med sadling. Om hästen faller ihop vid sadling kan det även bero på att nerver kommer i kläm av sadelgjorden.

För att få bukt med sadeltvånget kan man försäkra sig om att sadel och sadelgjord är väl anpassad till hästen. Det kan hjälpa att ha en sadelgjord med resår i båda ändarna. Vid själva sadlingen är det viktigt att inte stressa eller tvinga hästen, utan låta sadlingen ta den tid det tar. Det brukar hjälpa att spänna sadelgjorden långsamt, ett hål i taget med paus i mellan. Kan också vara något som ägaren/ryttaren ursäktar sig med för att denna inte kan/vet hur man ska betee sig vid sadling. Dvs hästen får inte tillfälle att lära sig att ha sadel samt sadelgjords spänning inte behöver vara obehagligt.

 

Casco hade kraftigt sadeltvång när jag köpte honom, det har nu blivit bättre med tiden. Mycket tålamod har krävts. Jag har flygit av denna häst X antal gånger, blivit brutalt avkastad vid uppsittningen eller bara hängt lite löst. Det har alltid varierat från dag till dag men nu kan jag sitta upp utan longering i allafall. Förr fick jag alltid longera honom i skritt sedan trav och han kunde ändå bli otroligt spänd vid uppsittning och det krävdes alltid någon som höll i honom. Visst det kommer bakslag men jag är säker på att även han en dag kommer kunna vara avslappnad under uppsittningen.

Jag känner att med tanke på Cascos problem så har vi skapat ett otroligt starkt band, den känslan när han kan läsa av mig och jag honom, den är underbar! <3 Jag älskar min fina häst!

 

 

 

 

V.5

Kategori: Allmänt

Måndag: Klättring + kuperad terräng
Tisdag: Skogen
Onsdag: Dressyrträning för Madde
Torsdag: Joggingpass
Fredag: Vila/promenad
Lördag: Galoppjobb på ängen
Söndag: Skritt
 

Tilldelat världens bästa Madde!

Kategori: Allmänt

Detta inlägg tilldelar jag världens bästa tränare Madeleine Dunsäter!
 
Utan henne hade jag och Casco aldrig kommit så långt som vi gjort, har även funderat på om han faktiskt hade funnits om det inte vore för Madde. Så många gånger jag hört att jag borde ge upp, han borde säljas eller avlivas, han är för svår, han håller inte för hoppning, han är en livsfara... kan räkna upp hur mycket som helst. Orden har satt sig djupt i mig och människor som nämnt dessa hemskheter och lögner borde skämmas. Alltingen här handlar inte om att hela tiden lyckas att hela tiden plocka rosetter och se snyggast ut av alla. Jag kan också köpa mig till framgång men det är inget som intresserar mig, jag vill kämpa ihop med hästen.
 
Hur som helst har Madde aldrig gett upp hoppet om varken Casco eller mig, vilket många andra antagligen hade gjort. När Casco varit sjuk och blivit stående i sjukhage och tappat allt har Madde funnits och peppat och hjälpt mig med alltingen. Hon har flera gånger fått börja om med bommar och massa markarbete för att sedan jobba oss upp ett steg i taget. Det jag egentligen vill säga med detta inlägg är att: Utan Madde hade jag nog inte ens haft kvar min Älskade Casco och jag hade antagligen gett upp allt vad som har med hästar att göra.
 
Hon har alltid varit ett stort stöd för mig och Casco och min Mamma såklart ;) <3 !
 
Utan henne hade denna resa aldrig varit möjlig! Det alla kallar omöjligt ser vi som en utmaning!
 
 
<3

Bilder säger mer en tusen ord.

Kategori: Allmänt

Han är det finaste jag någonsin kommer äga. Det absolut värdefullaste jag har. <3 Han gör mig hel!
Här kommer massa gamla bilder.

Tillsammans ska vi utvecklas!

Kategori: Allmänt

 

När jag fick min älskade Casco var jag totalt grön.. hade skruttat runt på ardennerhästar och gått en termin på ridskolan. Startat en klubbhoppning med ardennerhästen Rexon. Mycket mer hade jag inte gjort. Jag fick min ponny och tillsammans med honom skulle jag lära mig allt. Som folk har hånat oss, ingen har trott på oss.
 
Minns när jag red för Johanna i början av juni, skulle hoppa lite för henne inför klubbhoppningen den 6/6. Det sista hon sa var att vi inte var redo för det, men jag var envis och skulel vara med i allafall. Den 6/6 startade jag min första klubbhoppning med Casco och vi blev felfria i båda klasserna! Där började mitt intresse för hoppning och det har bara ökat och ökat med tiden. Vi har kämpat och börjat om från noll flera gånger! Men hru som helst här kommer bilder från första tiden tillsammans med Casco!
 

 

Första ögonkastet, jag föll direkt!

Kategori: Allmänt

Den 4 maj träffade jag min underbara Casco första gången, provridning. Han var den andra hästen jag provred, jag blev kär direkt, han stod i stallet i målilla och gnäggade. Caroline satt upp på honom på sitt speciella sätt. Casco hade sadeltvång, då visste jag knappt vad det var men jag fick förklarat hur han skulle sadlas och att man skulle vara försiktig, longera o.s.v.
 
Jag red runt på honom i paddocken, hoppade några språng och jag visste redan då. Han ska jag ha! I bilen hem diskuterades de om jag verkligen kommer re ut honom med tanke på sadeltvånget och att han blivit misshandlad/misskött. Jag var fast beslutsam att jag kommer klara detta!
 
Den 9 maj en onsdag klockan 16.00 lämnades han av i stallet i sörvik. Jag var den lyckligaste tjejen i världen! Innan Caroline skulle åka hem ville hon att jag skulle rida honom, sadlade, longerade, hoppade upp. Minns att han var lite spänd. Red i paddocken och i galoppen lyckades vi gå omkull, han blev spänd igen men jag hoppade upp igen. Jag förstod att det är inte sista gången jag kommer trilla av denna häst. Nu började våran resa tillsammans!
 
Casco imp.Holland, född 2002 skimmel, valack ca.146cm. Startad LB hopp/dressyr en kanonponny för dom riktigt höga klasserna.  
 
 
 
Precis urlastad!
 
Annonsbilden.
 
 
 

Nu drar vi igång!

Kategori: Allmänt

Första inlägget i  Cascos blogg. Varför jag gör en blogg enbart om honom?? Jag har kämpat med denna unika häst i 5 år och 4 månader, jag har fått höra att han är omöjlig, hopplös, dum i huvudet och totalt knäpp. Alla negativa ord om honom har fått mig att se våran resa som en utmaning. "Jag ska allt visa dom!".
 
Jag köpte ingen tävlingsponny, jag köpte en livskamrat. Min bästa vän!
 
Jag vill alltså dela med mig av alla våra motgångar samt framgångar, om alla gånger då jag nästan velat ge upp. Casco är fantastisk och helt unik. Vi passar lika bra som grimma och grimskaft, det är vi, Mia och Casco.
 
Jag tänker börja skriva om oss från första gången och sedan gräva fran anteckningar, bilder och filmer från våran utveckling.
 
Här har ni grunden av vad min blogg kommer att handla om.
 
 
 

Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt

Mitt första inlägg.