casco.blogg.se

Följ min resa med hästen Casco. Vi vet hur det är att få kämpa sig upp ifrån botten.

Vi fortsätter kämpa.

Kategori: Allmänt

Jag tänkte börja blogga lite igen efter lite mer en ett års uppehåll. Det sista inlägget handlade ju om att min motivation var tillbaka efter min blindtarmsoperation, men det tog inte speciellt lång tid innan vi upptäckte att jag var gravid. Jag red Casco fram till vecka 20 ungefär sen flyttade vi honom från sörvik till virkvarn där jag skulle få hjälp med ridningen. Det tog dock inte lång tid innan han började uppvisa hälta i ridningen. Jag misstänkte att han gjort sig något i hagen men även att han fick ledigt i några veckor så försvann inte hältan så vi begav oss ner till kliniken i kalmar för att göra en hältutredning. Den 19 December fick vi ett tråkigt besked. Casco hade fått artros i bägge kotlederna fram. Nu blev målet att få han att fungera som skogshäst. Jag började rida honom i mars och det fungerade bra fram till slutet på April, då blev han spänd vid uppsittning och hade kraftigt sadeltvång vid longering och han lyckades även skicka av mig. Min magkänsla sa att något var fel då han varit fri från sadeltvånget i ungefär 1 och ett halvt år. Vi bestämde oss ytterligare att åka till Kalmar igen den 6 maj, han såg rätt fin ut på longeringen men var lite halt vid böjprovet så han behandlades i en kotled. Han skulle nu vara lugn i 14 dagar sedan skulle Madde böja honom. Han var haltare då en innan behandling, vi blev helt förvirrade, och kände att vi måste testa nått annat så Madde tipsade oss om att åka till Jonas Tornell i Ängelholm, men det skriver jag om i nästa inlägg.

Motivationen är tillbaka!

Kategori: Allmänt

 
Nu är längtan stor. Det har nu gått ca. två veckor sen jag satt på hästryggen p.g.a min operation. En fast enligt läkaren helst två veckor till ska jag hålla mig ur sadeln. Innan jag blev dålig så kände jag att mina motivation till träning/tävling var på botten. Det kändes som att det inte spelade någon roll hur mycket jag tränade vi stod still, och folk ändrade aldrig uppfattning om min Casco. Det är tungt och jobbigt att höra att man borde skaffa en annan häst, att min häst är dum, svinig och bara allmänt jävlig. Dock har det gett mig mer kraft till att ge upp. Jag tänker kämpa!
 
Den kommande veckan nu tänker jag dra igång med longering och olika NH-övningar, dels för att mjuka upp Casco lite inför ridningen, alltså med tanke på sadeltvånget. Sen är han världens roligaste o jobba lös med, han är som min lilla hund. :)
 
Nu är motivationen tillbaka efter mitt lilla uppehåll och jag tänker satsa fullt ut nu. Speciellt lägga mycket tid på dressyren för det vet jag behövs, hoppa högt kan han de är bara vägen dit som är lite kämpig.
 
 
Tänker avsluta med att säga att Casco är mitt allt och märker jag att han inte vill tävla hoppning o.s.v så kommer vi sluta med det. Han är mitt allt och jag skulle offra mitt liv för honom!