Den 10 Juni styrde vi bilen mot Ängelholm. Den känslan när man sitter i bilen och inte har någon aning om man kommer åka hem med besked om avlivning. Det var det ända jag hade i huvudet, allt jag ville var att min bästa vän skulle bli frisk. Jag vet att jag grät till och från dagligen 2 veckor innan vi åkte, det var så himla känslofyllt. Vi lastade ut Casco och möttes av otroligt trevliga vetrinärer. När Jonas började känna igenom Casco så var han öm i hela kroppen så han ville ta blodprover på Casco, och det skulle ta en vecka innan vi skulle få svar. Han var väldigt öm i ländryggen så dom skulle även göra ett ultraljud och kolla SI-leden. Därefter gjordes ett böjprov och det var hemskt, Jonas frågade en extra gång hur gammal Casco var, jag svarade 12 år. Han tyckte att Casco såg ut som en 25åring på böjprovet och då kände jag direkt att det var kört. Vi gick iväg för att longera honom och jag tackar gud, för där såg han ut som en 8åring. Alla kände lättnad. Ultraljudet visade inflammation i SI-leden, så den behandlades. Då gick tankarna runt, hur länge har han egentligen gått med dethär, Jonas valde att inte behandla några ben utan han ville se hur han svarade på enbart SI-leden. Han kollade även på Casco gamla bilder på atrosen och jag fick till svar att det var normala förändringar för en häst i hans ålder. Den chocken! Jag blev så förbannad för tidigare vetrinär menade nästan på att det var totalkört! Han skulle aldrig få hoppa utan bara bli skogshäst. Jonas sa att börja rid honom, träna och hoppa och kom tillbaka så ska vi kolla honom igen och även ta nya bilder! Det tog en vecka innan vi fick reda på att Casco hade höga blodvärden, då ville dom ta nya prover igen. Då fick vi reda på att Casco även hade erlichia. Han fick antibiotika i 5 dagar. Jag åkte därifrån med känslan det är för bra för att vara sant. För så kändes det , hoppet om att äntligen för börja träna och hoppa igen tändes på nytt! Vi åkte tillbaka 18 augusti och han var helt ren på böjprovet vilket typ aldrig har hänt! Nu var det bara att köra igång på riktigt! Det sjuka med allt är att Casco har blivit behandlad i sina framben hur många gånger som helst och ändå alltid varit lite knackig vid böjprov och Jonas rörde dom inte ens, så förmodligen mycket onödiga behandligar på dom stackars benen...